2012-12-26 · 22:18

Curling

curling1Curling, denna fantastiska sport där lilla Sverige är bland de främsta. Precis som Snooker är Curling en fantastisk tevesport. Båda möjligen överträffade av Golf och Amerikansk Fotboll. I senaste EM nu i december i Turkiet tog Lag Edin guld på herrsidan och Lag Sigfridsson brons på damsidan. Få har väl dessutom missat att det gått hyfsat i OS.

Jag har spelat Curling två gånger, senast för några månader sedan i Danderydshallen där Stocksunds Curlingklubb huserar. Och bara för att vara tydlig. Curling är sanslöst svårt. Förutom att isen är hal som tusan, halare än vanlig hockeyis, vilket gör det svårt att hålla balansen, ska man trycka iväg en tjugokilossten dryga fyrtio meter med precision i såväl längd som sidled. Den elaka isen tog två av mina kollegor vid senaste tillfället, båda med ryggsmärtor. Hjälm är ett skall-krav för nybörjaren.

Nu kan man ju fråga sig varför jag, när jag äntligen skriver ett nytt blogginlägg efter ett halvårs frånvaro, väljer att skriva ett inlägg om Curling. Jo, därför att jag fick ett Curlingspel i julklapp som jag fann väldigt underhållande. Ett riktigt spel alltså. Inte ett för någon spelkonsol.

curling2

Spelet heter Compact Curling och är precis som det heter, ett Curlingspel i kompaktformat. Man rullar ut en dryg meter plastbana som man låter plaststenar med en kullagrad kula under glida iväg mot boet. Tyvärr finns varken behov eller möjlighet att sopa fram stenen.

Spelet har dessutom av Leksaksbranschen utsetts till årets vinnare av Guldtärningen 2012 som Årets Spelnyhet. Så nu vet ni det.

Kommentarer inaktiverade för Curling

Under Privat

Taggat som ,

2012-07-17 · 23:49

Blåbär

Om det är något det finns gott om här på landstället så är det blåbär. För er som inte vet så är blåbär en av de absolut vanligaste växterna i Sverige och beräknas enligt det forntida uppslagsverket Nationalencyklopedin täcka omkring 17% av landets yta. Det finns således ganska mycket blåbär att plocka om man skulle vara sugen.

Vad jag däremot inte visste var att uttrycket ”blåbär” som vi glatt ropar efter amatörer härstammar från 60-talet. Långsammare skidåkare i Vasaloppet stannade vid drickastationerna, spillde lite på sig själva varje gång för att vid målgång se ut som blåbär. I alla fall om man får tro Mats Wennerholm på AB.

Problemet med att plocka blåbär är att det tar lååång tid. Idag spenderade jag en knapp timme i skogen och lyckades under den tiden plocka ungefär en liter blåbär. En liter blåbär är i och för sig ganska mycket. Jag och grabbarna åt rejäla portioner med bär tillsammans med vaniljglass till efterrätt. Då har jag ändå stoppat in över hälften i frysen.

Min farmor har troligen familjens rekord i blåbärsplockning. Rekordet är precis lika svårslaget som Jarmila Kratochvilovas världsrekord på 800 meter. Under en rekordsommar på 70- eller 80-talet plockade hon 60 liter. Då ska man komma ihåg att blåbären är mogna under juli och augusti. Hon använde inte heller något avancerat redskap för att snabba upp processen utan plockade dem ett och ett.

Under veckorna brukade hon ladda upp inför ankomsten av hungriga barn och barnbarn med 3-5 liter som stod redo när alla anlände på fredagen.

Min målsättning i år är att grabbarna ska kunna äta sig trötta de dagar vi är här och att jag ska få med mig tillräckligt mycket för att kunna baka en schysst paj på resten. Om det blir över utöver detta är det bonus.

Kommentarer inaktiverade för Blåbär

Under Privat

Taggat som ,

2012-07-17 · 15:25

Trosa

Jag har varken sommarhus eller segelbåt. Ibland är det något jag verkligen önskar jag hade. I alla fall det första. Varje gång jag är på Gotland önskar jag att jag hade mitt eget hus dit familjen och vännerna kunde åka några gånger per år. Det behöver inte vara stort och lyxigt, även om det naturligtvis inte skulle göra något. Bara det fanns gott om sängplatser, ett större allrum och en uteplats med kvällsol. Jag är heller inte speciellt kräsen kring avstående till vattnet, skulle det vara några kilometer (avståndet är sällan större på Gotland) skulle jag vara nöjd ändå.

Ungefär i samma veva som jag verkligen vill skaffa ett sommarhus avfärdar jag tanken lika snabbt. Det är då jag inser vilka möjligheter jag faktiskt har, om jag bara kan bortse det faktum att det inte är mitt eget ställe. Ibland behöver jag påminna mig om det. Det som är givet blir snabbt en hygienfaktor. En stor del av årets semester utnyttjar jag just en av dessa möjligheter, och det till max.

I snart 50 år har min familj haft ett sommarhus i Trosa. Det är litet och trångt men helt underbart. Det finns nog inget ställe i hela världen där jag kan koppla av mer. Det är väl bara åren då grabbarna var yngre som vi inte var här speciellt mycket eftersom det är rätt mycket berg och branta sluttningar. Förutom att många vänner har varit här, firade vi min svensexa här sommaren 2003 och drack vodka från sjuttiotalet som min farfar tagit med sig hem från en av de hockeyturneringar han följde på plats. Förra året tog jag med mig hela mitt team från Connecta hit  för att under 48 timmar försöka bygga en ny applikation för att förenkla tidrapporteringen. Det finns fyra fasta sängplatser men med lite god vilja kan man få plats med ytterligare fem personer på extrasängar, men då blir det BARA sängar överallt. Allt man behöver finns även om det är mulltoalett och dusch utomhus.

Jag minns många somrar jag var här ute med farmor och farfar. Kanske inte själva somrarna, men vissa detaljer. Som de riktigt tidiga morgonpromendaderna farfar alltid tog. Om jag orkade upp fick jag följa med. Det var en lång promenad som halvvägs gick genom skogen och andra halvan på vägarna tillbaka. Skogsdelen hade han snitslat själv. Jag vet inte om det var för hans egen skull eller för att någon skulle hitta hon

om om han ramlade.

Jag minns också frukosten som serverades när vi kom tillbaka. Jag åt en stor tallrik corn flakes med mjölk. Efteråt en hel stor rund knäckeskiva. Halva med ost, en fjärdedel med keso och kaviar (har du inte testat – det är en sjukt bra kombination) och en fjärdedel med skivade jordgubbar. Hade jag och farfar tur, vilket vi ofta hade, fanns det en tallrik nyplockade blåbär också som farmor hade plockat medan vi gick promenaden.

Många veckor var jag och farfar ensamma. Då serverades farfars paradrätt, fläskpannkaka. Han skröt alltid om hur enkelt det var, 3 – 3 – 3, 3 ägg, 2 x 3 mjölk och 3 mjöl. Jag kan fortfarande känna att det är något speciellt med att äta fläskpannkaka, även när jag serverar det till killarna.

Nu är jag och grabbarna här i några dagar. För mig är det riktig semester. Här ute finns få saker att göra, förutom att slappa, bada, laga mat och diska. Dessutom är det något med luften eller känslan, jag sover alltid som en sten här ute.

Segling med grabbarna och farfar

I förrgår och igår var pappa ute. Tanken var att städa ur huset sedan segla en tur. Nu var vädret relativt så vi gjorde det under två dagar istället för en. På morgonen svängde jag ihop en pastasallad (eller två eftersom killarna inte äter varken avokado eller dressing) innan vi drog iväg. Vi satte av söderut och hann ungefär 8 distansminuter innan lunchhungern blev för påtaglig. Båtens kapten hittade en lämplig angöringsplats vid ett berg på en ö kallad Fågelskär. Undertecknad blev snabbt befordrad till hopp-iland-kalle.

Intressant nog är jag relativt orädd för en sådan uppgift. Troligen kaxigare än mitt eget bästa. Jag klev stolt och modigt fram till fören, redo att med tampar angöra Fågelskär.

Sakta glider båten mot bergsklippan och jag känner att det är dags att ta steget. Med ett bestämt steg hoppar jag iland för att ungefär när jag sätter ner foten upptäcka att jag har tagit tag i tampen lite för nära båten. Så istället för att landa och fortsätta framåt, stannas jag upp och får ett pyttelitet ryck bakåt. Av den lilla störningen tappar jag balansen och min enda tanke är – släpp inte tampen…

Nu tror ni alla att jag skadade mig. Men det gjorde jag inte. Det såg nog avsevärt dråpligare ut än vad jag upplevde det själv när jag föll, snett bakåt-och-runt-och-sedan-framåt-vänster. Det måste vara mina gamla Jujutsu-kunskaper som gjorde att jag ramlade lika mjukt som en alkoholiserad fotgängare som snubblar på trottoarkanten. Jag skrapade toppen av vänster stortå något och är lite öm på vänster axel. Fadern på båten slutade dock andas i 10 sekunder innan jag lyckats övertyga honom att jag var oskadd. Resten av resan blev inte alls lika dramatisk.

Killarna var väl måttligt roade av själva seglatsen. Höjdpunkten var när de insåg att molnen bildade former och de slog nog ihjäl närmare 30 minuter på att diskutera cumulusmolnens former. Nästa gång tar jag med deras Nintendo DS… Jag lyckades i alla fall somna i sittbrunnen och sov sista halvtimmen mot bryggan.

Båten ligger på svaj utanför en brygga som delas med knappt tio andra hus. Från bryggan går det utmärkt att bada, även om botten består av blålera och sjögräs. Eftersom jag alltid har varit superkräsen med temperatur och botten har jag inte badat extremt mycket. Jag skyller på mina föräldrar som är och var extrema badkrukor… 🙂

När vi angjorde badade killarna en sväng och jag och lovade att bada senare. Termometern som alltid hänger vi bryggan visade på 23 grader så det kändes ganska riskfritt att lova ett dopp. Lite senare, innan kvällen, fick jag reda på att det var lite glädjesiffror men i alla fall över tjugo. Jag höll i alla fall mitt löfte och årets badpremiär i Östersjön är avklarad.

Idag har jag lovat att vi ska plocka blåbär och äta med vaniljglass till efterrätt. Med tanke på att regnet fullständigt vräker ner blir det en enorm utmaning om jag ska hålla vad jag har lovat, i alla fall i jämförelse med gårdagens löfte om att hoppa i plurret.

Kommentarer inaktiverade för Trosa

Under Privat

Taggat som , , ,

2012-06-25 · 22:49

Fel på jorden!

Att man ska vara försiktig med elektricitet är en självklarhet. Det är även något vi med all vår makt försöker skydda våra spädbarn ifrån med allsköns ploppar och proppar i våra vägguttag. Att de redan är petsäkra spelar inte så stor roll. Lite hängslen och livrem kan nog inte skada.

Jag blev däremot lite överraskad i helgen när Albin inte förstod att man kunde dö av strömmen från ett vägguttag. Han trodde jag skojade. Tydligen har jag missat lite av pedagogiken längs vägen vilket alltså innebär att det får läggas till viktiga saker att berätta för sina barn.

Men det är en annan historia.

Den här historien handlar istället om att jag hade strömlöst när jag kom hem från fritids med killarna och deras gemensamma kompis idag. Fast inte helt strömlöst, insåg jag efter en stund. Jag hade faktiskt el på övervåningen (hela övervåningens elcentral) samt att värmefläktarna faktiskt gick fortfarande. Däremot var det helt dött i köket vilket komplicerar matlagning ganska mycket.

Efter snabb ockulärbesiktning av den nedre elcentralen konstaterades att jordfelsbrytaren hade löst ut. Inga konstigheter, det händer ibland och är egentligen ingenting man behöver oroa sig för. Jag flärpade helt sonika tillbaka brytaren och strömmen kom tillbaka för att fem sekunder senare försvinna igen. Nytt test, samma beteende.

Ridå!

När köket renoverades hade vi hjälp av en grym elfirma. Förutom att de gjorde ett bra jobb kunde de ta egna (korrekta) beslut och dessutom rekommendera såväl lösningar som prylar. När jag hade problem hemma för något år sedan kom de på två timmar. Självklart lyfte jag på luren och ringde. Inget svar men 10 minuter senare ringde telefonen – ”vad har du för problem nu då, hehe”…

Rekommendationen var att stänga av alla säkringar, slå på strömmen och därefter, en efter en, slå på säkringarna för att hitta vilken grupp som löser ut jordfelsbrytaren. Jag började med alla grupper som kändes säkra för att avsluta med de som har dragningar utomhus (det regnade ju ändå katter och hundar så det fanns överhängande risk för fuktrelaterade problem, enligt elekriker-Stefan).

Efter några minuters flärpande återstod endast de tre säkringar med dragningar utomhus. Tre minuter konsterades att det var något i grupp 10 som löste ut jordfelsbrytaren. Som tur är var det uteplatsen och delar av vardagsrummet och inte något mer vitalt. Nackdelen är att det var teve och stereo. Min teori är att det är elen på uteplatsen som behöver lite kärlek och ansatsen är att under morgondagen införskaffa en utedosa och helt sonika plocka bort den delen från elnätet.

Låt oss hoppas att det fungerar!

Kommentarer inaktiverade för Fel på jorden!

Under Uncategorized

Taggat som

2012-06-25 · 22:28

Thaimatsvecka

Det här med mat är inte så enkelt.

Eller fel. För mig är det enkelt. Men det är inte enkelt för mina barn. Vilket egentligen också är helt fel. Det är superenkelt för dem. Är det någon form av pannkaka, plättar eller våfflor går det ner utan klagomål. Falukorv går också bra. Ibland tomatsoppa och stundtals kyckling med hoisinsås. Men, så fort det är mer komplicerat, dvs. flera ingredienser i en blandning av någon form eller minsta mängd sås, blir det alltid något ”neeeej” eller ”uuuusch” på vägen. Att sedan en hel del rätter slinker ner i ett nafs ändå är en annan historia.

Jag vill att killarna ska tycka om maten jag lagar. Därför har jag ofta försökt att möta deras önskemål om maträtter och uppläggningar för att slippa klagomål. För även om de äter upp tycker jag det är jobbigt att höra att det inte smakar bra.

Förra helgen kände jag att jag inte längre orkar bry mig. För förmodligen har jag ändå gjort dem en björntjänst. En vis(s) kvinna berättade nyligen att man måste prova något fem gånger innan man tycker om det. Dessutom är jag less på att inte kunna laga den mat JAG vill äta. För grejen är den, jag tycker om mat. Är det gott tycker jag supermycket om mat.

Av den anledningen beslutade jag enhälligt och bestämt att vi denna vecka skulle ha thaimatsvecka. Självklart fick jag några neeej och uuusch på en gång men lät mig helt enkelt inte nedslås alls av detta. Utmaningen blev istället att försöka hitta måltider som 1) inte kräver 10 specialingredienser, 2) tar max en timme att tillaga och 3) skulle kunna uppskattas av såväl mig som barnen.

Nu valde jag en rätt bra vecka eftersom flera av dagarna ”gick bort” pga av midsommarafton men jag lyckades i alla fall få med tre rätter. Eftersom jag är så givmild delar jag med mig av recepten och även några kommentarer kring dem.

1) KHAO PHAD GAI (Stekt ris med kyckling och ägg)

Den här rätten åt vi flera gånger på stranden i Thailand förra sommaren. Om jag minns rätt var detta den billigaste rätten på menyn (typ 8 kr) och dessutom den godaste. Utmaningen för mig var att jag aldrig har stekt ris förut varför det fanns vissa oklarheter kring hur länge och på vilken värme riset skulle stekas. Jag tycker dock att jag lyckades rätt bra (halvhög temperatur ganska många minuter) men förmodligen är hög temperatur, kort tid bättre. Till detta serveras en fisksås som man har strimlat i massa chili. I Thailand är såsen så stark att man bränner bort halsmandlarna men den chili jag använde var ganska mild. Det roliga var att A testade såsen och tyckte det var supergott att doppa gurkan i den. Således gjorde jag för lite sås och använde för mild chili. Faktum är att denna rätt blev killarnas favorit.

2) GAI PAD MET MA-MAUNG (Stekt kyckling med cashewnötter)

Behöver egentligen inte förklaras närmare. Detta var killarnas favoriträtt i thailand men där friterades kyckligen vilket gav en crunchiare smak. Jag tycker dock att det blev grymt gott och smaken kändes väl i klass med den man får på de thailänska lunchhaken. Dock bör man inte glömma att strö över såväl salladslök som koriander vilket ger en enorm skillnad i smak. Min favorit! Denna rätt kommer garanterat att tillagas fler gånger!

3) GAENG PED GAI (Kyckling i röd curry)

Av bilden och receptet att döma är detta en superrätt. Enkelt att tillaga och ser supergott ut. Problemet var bara att det inte smakade ett smack! Nu är jag visserligen inte Melker Andersson och förmodligen gjorde jag flera fel på vägen men jag saknade ALL hetta. Jag kan tänka mig att det skulle bli en avsevärd skillnad om man såg till att strimlad chili var med en del av koktiden. Detta var veckans absoluta besvikelse. Kanske för att det är min favorit normalt sätt och att jag därför ställde högre krav. Oklart, men jag kommer att försöka hitta andra recept för jag vill verkligen kunna tillaga en schysst curry, antingen med kyckling, biff eller bara grönsaker.

 

För att summera; killarna åt avsevärt mer än jag trodde. De tyckte till och med att det var riktigt gott. Om två veckor kör vi tema igen. Nu ska jag bara fundera ut vilket det ska bli.

1 kommentar

Under Privat

Taggat som , , ,

2012-06-06 · 0:33

Nostalgi på hög nivå

SAAB J29 Tunnan

I min ungdom (dvs. ganska så nyligen) hade jag ett enormt intresse för stridsflygplan. Detta intresse kan nog inte tillskrivas något annat än Top Gun, som släpptes på biograferna när jag var 12 år. Under flera år  sökte jag flygvapnets sommarkurser utan större framgång. Tillslut lyckades jag.

Sommarkursernas syfte är och var att unga pojkar och flickor ska få inblick i några yrken inom flygvapnet och Försvarsmakten. Således ämnade för rekrytering till såväl försvaret som flygvapnet. På min tid, då de flesta fortfarande gjorde lumpen, var det även ett sätt att försöka få killar att välja flygvapnet under mönstringen. Kursen var på min tid två veckor som man spenderade på en av flottiljerna. Dagarna blandades med teori och praktik och det var hysteriskt roligt.

Jag har haft förmånen att få spendera tre somrar i flygvapnets regi. Första gången 1991 på F13 Norrköping, en flottilj som lades ner 30 juni 1993. Om jag minns rätt var F13 den flottilj som först fick nya system och dessutom hade duktiga piloter. En rolig historia som berättades för oss var den om Viggenpiloten  Per-Olof Eldh från F13 som lyckades med konststycket att radarlåsa en SR-71 Blackbird  över Östersjön. Då var det superhemligt, idag kan man Googla fram historien…

Den starkaste upplevelsen från F13 var när vi fick gå ut och ställa oss bredvid startbanan där Martin Röd, flottiljens spaningsdivision, startade alla sina Viggenplan. Förmodligen stod vi betydligt närmare än vad som var tillåtet och när en Viggen-rote trycker i zon 3 max 100 meter bort fullkomligt skakar kroppen och ljudnivån är så extrem att man blir totalt utmattad. Där och då blev jag helt såld på det ljud och kraft en efterbrännkammare skapar.

Året efter sökte jag igen. Denna gång hamnade jag på F20 Uppsala. Förmodligen var de två veckorna de bästa sommarveckorna i mitt liv. Alla åldrar inkluderat. Inte för att upplevelsen var starkare än på F13 utan därför de personer som jag fick förmånen att lära känna och den gruppgemenskap som skapades, troligen även sammanräknat med de saker vi gjorde. Efter denna utbildning blev jag uttagen att representera Sverige i International Air Cadet Exchange 1993, där vi spenderade en vecka i Sverige och ytterligare två veckor i Tyskland på i huvudsak Fürstenfeldbruck Air Base där tyska Luftwaffe hade sin stridflygsutbildning. Den upplevelsen trumfar möjligen veckorna på F20 Uppsala 1992 men bara nästan. Det största minnet från de veckorna var när vi fick möjlighet att besöka en rysk flygbas i östra Tyskland (observera att det här var precis efter att muren fallit) varifrån man koordinerade alla ryska flygplan som fortfarande befann sig i Tyskland. Vi mottogs av vakter i traditionella ryska uniformer med mössor som reste sig halvmetern ovanför huvudena. På området stod stjärnor som var ingångar till basens underjordiska byggnader. Under valda delar av basen fanns sex våningar som användes flitigt under kalla kriget. Den dagen befann jag mig territoriellt sätt i Tyskland, Ryssland och USA. Jag kan garantera att det är få personer som har lyckats med den bedriften….

I helgen som gick var det Försvarsmaktens flygdag, som i sin tur var sista dagen i Aerospace Forum 2012. Helt enkelt en dag i flygets tecken. Tack Mamma för att du arrangerade vår resa dit och tack Pappa för att du körde. För första gången fick jag chansen att visa killarna detta som har engagerat mig mycket för många år sedan.

På plats var det som att kliva tillbaka 20 år. Alla känslor kom tillbaka väldigt snabbt när man kunde se alla flygplan stå uppradade. Jag kan inte bli annat än imponerad av Sverige och SAAB som har lyckats med konststycket att designa och konstruera alla dessa fantastiska flygplan sedan 40-talet.

Ärligt talat var väl kanske inte killarna superimponerade även om A tyckte det var ganska coolt. Han tyckte nog den största upplevelsen var när en J29 Tunnan (den enda flygande av 661 tillverkade) fick punktering efter landning. Själv fick jag grav ståpäls när merparten (samtliga?) av SAABs konstruktioner startade en efter en och därefter formationsflög över uppvisningsområdet. Bonuspoäng till den som kan nämna samtliga modeller från vänster till höger.

Kommentarer inaktiverade för Nostalgi på hög nivå

Under Privat

Taggat som , , ,

2012-05-28 · 23:26

Golfweekend

Innan mina barn föddes kunde jag spendera ganska många dagar i rad med att spela golf. På min hemmaklubb, Trosa GK, anordnas varje år något som kallas för Trosaveckan, vilket är en vecka med minst en ny tävling varje dag. För några år sedan styrde jag min semester så att jag kunde deltaga i flera av dessa tävlingar, ibland men sällan med viss framgång. På senare år har det dock blivit alldeles för få rundor för att motivera årskostnaden, möjligen med undantag av 2010. Förra året mäktade jag endast med fyra stackars rundor.

I år gavs utökade möjligheter för golf varför jag och min vapendragare Göran bestämde oss för en helg helt dedikerad till golf, god mat och dryck. Planen var att spela 54 hål, dvs tre rundor, samt möjligen hinna med lite träning också. Det senare visade sig naturligtvis vara helt omöjligt att hinna med… Men det blev i alla fall två rundor på lördagen och en på söndagen och en grym träningsvärk på måndagen.

Spelkvaliteten var väl lite sisådär i början men tog sig allt eftersom förutom mitt puttande. Efter första rundan investerade jag helt sonika i en ny putter. Den gamla gick helt enkelt inte att putta bollarna i hålet med. Omöjligt.

Eftersom golf helt klart är en materialsport var det bara att bita i det sura äpplet och investera sig till bättre resultat. Sagt och gjort, en sprillans Odyssey Metal-X 2-Ball Putter som enligt egen utsago är ”en perfekt blandning av friktion och känsla!” (utropstecken!!).

Resultatet lät såklart inte att vänta på sig. 98 slag, blev 90 slag, blev 87 slag och 37 poäng, vilket på golfspråk innebär förbättring av handicapet. I mitt fall till 13,7. I antal puttar gick det från 35 (med två streck, dvs förmodligen typ 40) till 39 till 33. Succé!

Och så till min egen slutsats. Det skola härmed vara empiriskt bevisat att man genom att köpa bättre material kan sänka sina scorer. Så därför åker jag imorgon iväg till Dormy och köper en ny driver…

Kommentarer inaktiverade för Golfweekend

Under Privat

Taggat som , ,

2012-05-24 · 18:34

18-årsgräns på Triss

Alltså. Det här med att behöva visa sin legitimation på Systembolaget är ju något vi gärna skryter om. Som ett bevis på att vi fortfarande är unga och vackra. Nåja, att vi ser ungdomliga ut i alla fall. Såg ett sådant inlägg på Facebook för någon vecka sedan.

Om det fanns en tävling i detta ämne skulle jag ligga väldigt bra till för en första plats. Jag fick nämligen visa leg idag.

På ICA.

För att jag köpte en Triss-lott.

Hoppas jag vinner storkovan nu.

Kommentarer inaktiverade för 18-årsgräns på Triss

Under Privat

2012-05-20 · 15:22

Skylanders, för min eller barnens skull?

Idag har jag varit en bra far, tror jag i alla fall. Jag vet inte riktigt. Balans mellan barn och ego är inte alltid så enkelt. Så här är det.

I förmiddags åkte vi inte till Stockholm City. Målet med resan var ett sedan länge eftertraktat besök på Butterick’s. Nu visade det sig att affären öppnade först kl 12 varför vi var tvungna att slå ihjäl knappa två timmar. En fika klarade av 30 minuter, resten av tiden fick vi ta mer på uppstuds.

Längst in i Gallerian ligger Mediamarkt. Utanför hade de så lämpligt placerat ett relativt stor spelhörna där man gjorde reklam för dataspel. Skylander för de mindre, Diablo III för de större. Självklart med bra pris. Eftersom båda killarna har tjatat om just Skylander i säkert ett halvår bestämde jag mig för att slå till. Det var ju ändå rea. Alla nöjda och glada.

Nu sitter jag hemma på balkongen och njuter av tystnaden medan de spelar. Max en halvtimme, sedan var de minsann tvungna att gå ut. Nu har det snart gått en timme och jag kämpar med att avbryta min egen rofyllda tillvaro genom att ta konflikten och skicka ut dem på tomten.

Det är inte så lätt det här.

KRAFTANSTRÄNGNING!

Nu är de i alla fall ute på studsmattan. En tomtepiss (kompromiss) med alarmklocka avgjorde saken. Alla fortfarande nöjda och glada.

Å snart ska vi se solen stiga över Råsunda. Kämpa AIK!

Kommentarer inaktiverade för Skylanders, för min eller barnens skull?

Under Privat

Taggat som ,

Bild

Angry Godis

Angry Godis

Helgens höjdpunkt blev lite oväntat detta. Tror Fazer gjort en kalasinvestering när man köpt rättigheterna till detta. ALLA barn som passerade på ICA plockade med sig en påse av varje sort. Så även jag.

1 kommentar

2012-05-18 · 17:36